Alla människor mår ju inte bra,man kan deppa över sitt liv, man kan undra hur allt hade varit om man

inte fanns,man kan försöka ta sitt liv utan att lyckas, man kan säga att det är som en sjukdom,och den sjukdomen

hade min pappa, Han kände sig helt enkelt ensam.Pappa har 5 barn men hade bara kontakten kvar med mig, jag

försökte att förlåta han för allt dumt han har gjort mot mig och mina andra syskon och då menar jag inte att han typ ha slagit oss eller något liknande utan han har svikit och sårat oss det var pågrund av det som mina syskon sa

upp kontakten med honom , men jag ville inte ge upp än. Jag insåg aldrig hur allvarligt det här var , om jag endå visste så hade jag gjort allt för att han skulle ha fått bort dom där tankarna han hade, när man har den där sjukdomen så "fastnar" man på alla dåliga tankar om sig själv och inte dom bra som t.e.x att han fortfarande hade mig kvar. Hans tankar handlade om typ att mitt liv och mina syskons liv skulle vara mycket bättre om han inte fanns kvar , att alla problem skulle försvinna och att vi skulle må bra, Men som han inte visste så hade han ju fel och innan han fick reda på det så var det försent. Ni får inte tro att han var en dålig pappa för det var han verkligen inte,han gjorde sitt bästa men han kunde även ha gjort mer,typ kämpat för att ta sig igenom alla tankar , men ingen förstod ju att det var så allvarligt som det var,eftersom han itne pratade med någon om det så kunde vi inte hjälpa honom. Det som förändrade så mycket för mig var att han stod och kollade rakt in i mina ögon och sa att han inte hade något att leva för längre , det var då mitt hjärta krossades och jag visste inte vad jag skulle göra tårarna rann från både mig och honom,jag vart både arg och ledsen så jag gick därifrån , för jag hade försökt att hjälpa honom i så många år genom att bara visa att jag fanns,  han sa den där menningen ungefär 2 månader innan han dog,och det var då jag försökte unvika honom vilket jag har insett nu att jag gjorde helt fel,jag skulle ha hjälpt honom istället.Så då började han att dricka vilket var jävligt dumt gjort , han fortsatte att dricka för att han skulle må bättre men allt vart bara värre,han började ha självmordstankar men det visste ingen. Han började tänka enu mer på att allt skulle vara bättre utan han. Han förstod aldrig att jag fortfarande behövde honom.Tankarna "tog över hans liv"Tillslut en kväll så hittade hans granne honom i sin säng då han hade tagit sitt liv,jag kunde inte tro det, det kändes så overkligt så jag var tvungen att se det själv för att veta att det var sant,som tur var sov Julia hos mig den natten så vi gick upp till pappas lägenhet och allt kändes så tomt,jag hade Julia och min faster och farbror vid min sida när jag gick in i lägenheten och bara kände han doft,när jag kom till hans sovrum och såg honom ligga där,det var det svåraste jag har gjort i hela mitt liv,allt jag vill är att han ska vara här och hålla om mig o säga att allt blir bra igen,det var inte så länge sen han mådde bra,då allting var hur jävla bra som helst , att en människa kan förändras så snabbt. Han trodde att han gjorde oss en tjänst genom att ta sitt egna liv. Han hade så jävla fel. Han har alltid varit det underbarste personen i mitt liv, mina syskon mår lika dåligt som mig även det var bara jag som hade kontakt med honom nu i slutet,han var endå våran älskade pappa. När han mådde som bäst så fanns han alltid där. Ibland mådde han bra men han har även försökt tagit sitt liv förut men misslyckat då talade han om att det inte var vårat fel . Det här skriver jag inte för att jag vill ha uppmärksamhet,det borde nog alla fatta,ni har frågat mig så många gånger men jag har inte klarat av att berätta men när jag har min bästavän vid min sida så kunde jag och det är inte heller lätt att prata om. Det här inlägget är bara för pappa, jag hoppas att du mår bra nu och ingen ville det här. Vi älskar dig så troligt mycket och ville bara ditt bästa som du aldrig förstod. Enligt mig var du världens bästa pappa även jag inte visste det då. Jag skulle ha förstått att något var fel, jag skulle aldrig ha lämnat dig själv..Det enda jag vill är att du ska vara här. Jag älskar dig så otroligt mycket.