om det ändå vore så enkelt

När någon har funnits där hela ens liv,och en dag är borta.Jag har insett nu att jag aldrig

kommer få höra din röst,höra ditt skratt,jag kommer inte heller få krama dig och aldrig

va i din närhet.Det är jävligt svårt att komma över. Och nej jag tycker verkligen

inte synd om mig,jag tycker mer synd om min släkt.Allt är förändrat,hela jag är förändrad.
Jag ber till gud varje dag attdu ska ha det bra nu,jag vet att du ville vårat bästa,men jag önska att du hade

tagit dig igenom det här på rätt sätt och bett om hjälp.När allt var som bäst så fick du

mig alltid på bra humör,du fick mig alltid att le och må bra.Världens bästa du,jag har en enda

dröm som aldrig kan bli sann,varje dag kämpar jag för att hålla inne mina tårar,hur svårt det än

är. Ingen förstår riktigt,just nu håller jag allt inom mig,jag pratar inte med någon om det längre.

Jag låtsas istället att allt är bra,jag ler,jag skrattar och har det kul men det betyder

inte att jag mår bra,för jag kommer aldrig riktigt må som jag gjort en gång,för en del av mitt

hjärta kommer alltid vara fyllt med sorg. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du mår som bäst nu

och att vi syns snart igen. 16 februari 1951-30 juni 2011.Jag älskar dig min underbara pappa.

riktigt fint skrivet! tiden läker inte alla sår, men lindrar det mesta. tänk på det, sötnos! :')

"Det kommer aldrig gå över helt, men du kommer lära dig att leva med det." Så sa pappa till mig när jag förlorade en bästa vän. Att känna sorg är det värsta och sjukaste som finns, men kämpa på. Snart lär du dig :)

saknar han så sjukt mycket ! "/<3